Polyglotism och EU i två koncept

Två koncept: ett för allmänn service som styrs av utbud och en annan som inte handlar om utbud utan som handlar om chans, d.v.s. vård. Skillnaden mellan valbart utbud (man väljer om man vill äta ost eller korv men man väljer inte om man vill ha en lunga eller en tand) och ett ickevalbart är skillnaden mellan möjligheten att vara utan.
------------------------------------------------------------

EU kan ha en stark roll istället för att stå för politisk dominans: uppbackning för att folket skall lära sig dela och fördela! Att fördela rättvisa visavi socialrättigheter till en
början och sedan rättigheter visavi andra utbud och andra
serviceformer.

Vad är således UTBUD och vad är SERVICE ?
Vad krävs för att åka utomlands för att sköta hälsan? Detta är givetvis en fråga om avtal och lag. Det handlar ändå om ett gemensamt kapitel, någonting att dela.

Om det skulle finnas ett gemensamt sjukhus, där alla lände ägde delar även om sjukhuset hade utplacerade avdelningar såväl i Finland, Tyskland som Portugal? Om det skulle
finnas en gemensam forskning för socialfrågor och sociala utbud som gynnar alla lika mycket. Att ta flyget till Europa går snabbt och att köa några månader gör ingenting heller för akutvård finns i varje land skilt? Skllnaden mellan akutvård, vård och service har att göra med tiden för valets form: hur essentiell är frågan och denna skulle ha ett index som hörde ihop med ålder: små babyn skulle få akutvård överallt medan gamlingar får välja mellan nya kryckor eller nytt knä - samma index som försäkringsbolag nu räknar med sina kunder och deras hälsoskick. Är man ung och frisk har man högre index och är man gammal och skröplig blir indexet mindre. I varje flyg finns sedan en plats reserverad för respektive land som har en utlokaliserad sjukhusavdelning. Pengar förs över till samma kassa som finansieras med EU:s finanser såsom vi finansierar våra socialförmåner nu. Till exempel.

-----
Det som gäller färdigmat, resor och pluggar till diverse elektronik skulle således finnas som normal nationell verksamhet, men få en gemensam möjlighet att bilda samarbete: Några exempel:

1) Reseföretag har avtal med färdigmaten så, att alla som åker till Kina får äta gratis på diverse serveringar. Detta är inbakat i flygpriset men ger trygghet åt dem som är nybörjare i att åka runt. Man vet att en människa inte äter mera än hon äter men det känns mera.
2) Elektronikföretagen eller mobilföretagen t.ex. har samarbete med någon annan som ger samma chans att "titta bort" från Europa, mot Asien och kanske Sydamerika. Hur man får byta t.ex. minneskort gratis för kameran i vissa butikskedjor såsom man byter för campingväskan kylplattor. När man vet hur man får en lång resa enkel utan att skapa extra baggage är det enklare att resa.
3) En klädesrepresentant tar hand om den resande personen vid tillfälle: Ekipering utan köpavatal där kläder lånas för resan, t.ex. extra par alla möjliga shorts som inte behöver transporteras hemifrån. Roligt att shoppa och betalning går endast för tvätt. Om man vill lösa ut kläden och ta hem så är det möjligt att köpa den. Locka med roliga möjligheter än att släpa hemifrån så mycket.

o.s.v. om detta ger EU:s fantastiskt kreativa medhjälpare både idéer och praktiska råd. Låter företagen träffas och ger möjligheter att åka till diverse orter och skapa avtal. Papper trycks i det land det läses även om det produceras i ett annat: istället för att skeppa av och an saker blir logistiska former uttänkta och via dem skapas nya serviceformer i alla möjliga orter. Enkelt och kundvänligt, människor är villiga att prova på sådant som sparar pengar och natur.

..


Yhteistoiminta men inte yhteishallinto, learning by doing men inte så, att tonsättaren är en enskild grupp lobbare. Från grupp till grupp, från kompetensområde till kompetensområde, från mässa till mässa, från språkgemenskap till språkgemenskap o.s.v. med en informell verksamhet lika stor som den formella (kanske större). Det betyder att Brussel blir ett säte för utbildning och innovation, inte ett säte för besserwissers som bestämmer gurkornas färg och form men som tillsammans kan hitta på vad man kan göra med för krokiga gurkor. Man kan sälja dem i förpackningar som är vitsiga. Vitsiga gurkornas affärsidé: Människor betalar ju för så galna saker om man brandar det rätt. Man kan sälja dem utanför Europa också, men då måste förpackningsideologin och reklamen följa den kulturens nivå.

Via EU kan hela Europa satsa på fördelning av resurser, teknik och utförande
av nya innovationer. Eu skall inte knäppa på fingrarna utan hjälpa att se långt. EU skall bli det kommersiella livets röda kors, inte ett Vita Hus med makt. Makten skall finnas hos folket fortfarande och språket skall vara det egna, lilla språket (det finns otaliga fina virtuella sätt att kommunicera med ljud- och symbol-översatta språkprogram som är både roliga och nyttiga). Ändå betyder det inte att en minoritet måste kämpa för att lära sig både ett nytt språk och ett nytt substansområde, vilket man nu kräver av små språkgrupper. Dessutom så släpper det endast dessa "dandyn" framåt: alla verkligt intelligenta som kräver omdöme förblir med den synvinkeln efter, inte för att de är dummare utan för att de vill få eftertanke i alla sina beslut. Men om allt snurrar kring ett "hur-det-fås-att-låta" så gallrar vi igen de där ytligaste och räddaste människorna som har lärt sig att fjäska före de har lärt sig att lära sig. Det kan inte heller vara det korrekta. Det korrekta går långsamt - låt därför minoriteter ha sitt språk men låt dem hitta sina anförvanter genom EU:s möjlighet att hitta par och hitta samarbete enklare.

.....

EU skall "lära att lära sig"och kan därför endast fördela de fantastiska möjligheterna som dessa oliktänkande
grupper kan lära åt och av varandra. Ingen skall behöva ge upp sitt språk för ingen har någon annan form gemensamt än den viljemässiga, moraliska och självvalda. Ingen lag som tvingar men många som ger rätt att göra pengar på gemensamma former. Som fördelar och skapar nya
logistiska former att hitta ut från detta "stora köpcentrum" som någon kallade Europa för.

EU skall inte förmana, lagstifta utan fördela och sondera. EU skall vara för vänlighet och inte för auktoritet. EU skall motivera och lära, inte begränsa och göra livet surt. Samtidigt skulle det vara fritt fram att konkurrera mellan nationalstaterna såsom förr, men med bättre handledning i resursfördelning och gemensamma intressen. Vänligt och med högaktning för "det olika" och inte tvinga sina egna syner med kväva både språk, etnicitet och mänsklig kreativitet. En tendens mot diversitet och inte en tendens mot uniformitet är mottot. Låt nationalstaterna ännu existera tills vi löst frågan om demokrati och globalisering: nu gynnar det trendmässigt endast de procentuellt stora grupperna, inte etnicitet eller minoriteter alls. Det är som att låta mänskligheten med vett och vilja gå mot uniformitet och därmed artens homogenitet. Det i sig leds nu av alltför snabba dandyn som vi dessutom verkar prisa??

Sjukhusproblematiken är således inte under denna problematik, se ovan.