Prog-Nose

Nenä on prognoosityökalu: Se haistaa missä mennään. Se tietää tarkemmin kuin
korvat tai silmät, mikä sitä kiinnostaa. Se hakee ja etsii ja sen tarkkuus on
ihailtava: koiran hajuaisti on tuhansia kertoja ihmisen hajuaistia tarkempi.
Koira haistaa sen, minkä silmä vain aavistaa tai minkä korva sulkee pois. Nenä
ei erehdy mutta nenäänsä ei pidä laittaa joka paikkaan tai voi tulla pitkä nenä!

Eläinlääkäriä tarvitseva
hajuherkkä aivastelija
nuuskii elektronisesti sen
minkä tuo Harjunpää vain
voi aavistaa. Elämä on laiffia
sanoi Nykäsen Matti. Fifty/sixty
on prognoosi.

....................
26.10.2007
Bästa rektor,

förlåt att jag skriver så här långt brev och så personligt:
---------------------------------------------------------------

Jag skriver från Finland där jag är född och har bott mitt 50-åriga liv. Min far var aktiv i den finska politiken och läste politik i Kansas University på 1950-talet. Hans syn på den amerikanska verkligheten låg således före.

Han insåg när densamma började komma in i Norden att det skulle kunna gå på ett visst sätt, mot ett visst håll. Jag har ingen kontakt med min far längre, men jag misstänker att hans stora livsöde var det, att han som en intelligent ung man (IQ) såg för mycket och blev skrämd. Hans öde blev att han bildade ett medborgarparti för småbrukare och denna socialistbakgrund + språkkunsakper som förde honom som tolk för finska arbetarorgani- sationer gjorde, att han blev illa åtgången av dem som ville med småstegspolitik införa den ameriakanska verkligheten till oss för att den var luckrativ. Min far har däremot inte så utvecklad EQ varför hans öde blev hans egen häftighet. Istället för att se på vad han ville göra så blev intresset och hela koncentrationen på hans svaga självreflektion och det i sig ledde honom kanske fel. Själv brukar jag tänka att det i sig är för att han var ett barn under krigen (1930-talet) och han blev en anning socialt skadad varvid hans förmåga att förstå sina egna känslor blev obehandlade. Men, detta är spekulation; jag har ingen kontakt med min far för att han var häftig mot mig, men jag har själv tänkt på vad han kanske försökte göra och varför det inte lyckades.

Med luckrativ menar jag en allt högre BNP som i sin tur fördelades mellan betendevetenskap och ekonomi och handleddes genom teknik. När man vet hur en marknad ökat sin försäljning får man genom harmonisering samma verklighet att uppstå i ett annat marknadsområde: på gott och på ont. Enligt Health Institute i California (artikel 2005) beror 80% av hälsoriskerna och hälsokostnaderna på 5 betenderelaterade sjukdomar.

Man kan förstå vilken mängd pengar det strömmar så att säga onödigt *) genom denna mängd onödiga transaktioner. I Amerika göder detta stora försäkrningsbolag som i sin tur skapar bisnis av att tillåta fettsugning, även för personer som redan en gått genomgått samma behandling. Ingen tar ansvar för att alla ser lyckan i den stora mängd pengar som flyter mellan de olika aktörerna. Nu är det också svårt att bromsa eller förändra någonting eftersom hela systemet är inspunnet i sig själv. Det är därför jag skriver för att jag inte vill att Norden skall ta efter.

....

*) onödigt betyder att Europa kunde använda sina pengar till att göra innovationer för att höja sin konkurrenskraft mot Asien isätllet för att föra en politik som omvartannat göder/fettsuger en befolkning på alldeles felaktiga grunder för att det finns en mängd människor vars kompetens det råkar vara och som kanske mer eller mindre intuitivt kör igenom det för att det sitter i så många skolböcker för förståelser över ledarskap/pengar/kontroll av risker. Här är det som det brister i vårt land skulle jag säga och att säga det är redan en risk för sitt eget rykte. Man blir såsom jag blev en halv idiot av detta redan. Att klaga på beslutsfattare är som att meddela sin egen inkompetens på något sätt.
Vår auktoritetstro är en annan än ni har i Sverige.

......................

Min egen personliga fråga gäller mitt liv. Eftersom jag försökt skriva om dessa frågor och alltid hamnar i marginalen (med hjälp av diverse mobbningsförsök) så ser jag inte längre mitt liv vara tryggt i Finland. Jag tycker att jag får vara direkt rädd för dessa hårda människor som styvnackat försöker ändå styra in allt i samma spår som man nu borde förstå att inte är vägen till lycka trots att det är vägen till pengar. Men i Finland har vi inte den kvalitetsdiskussion ännu som ni i Sverige kanske har? Jag upplever mig nerhackad av alla instanser, också filosofiska institutionen i Helsingfors Universitet: för att de inte kunde i sin fantasi tänka sig att jag kan tänka ut sådana här visioner. De ansåg att en kvinna i min ställning (utan status) inte kan förstå någonting och varje gång jag försökte så rev de upp min fars liv, hans resor till bl.a. DDR som på 70-talet inte var alls konstigt för att man reste till DDR såsom man reste till Bulgarien och Ungern. Det var ingen som menade att det låg skumrask i det. Nu, när järnridån fallit ser man allting i ett annat dager. Så ser man ju åtminstone här i Finland president Bush också i annat dager, således efter Irak-bråket. Men, att säga och mena allt detta i Finland är att bli impopulär.

Jag har sett hur det gått för andra som har samma olyckliga situation: bl.a. mag. XX som på grund av sitt namn blivit med små steg utmobbad och hatad. Jag ser i henne en stor pedagog som förstår både spel och liv. Hon ser hur världen spelas mellan de olika kontinenterna och hur man går åt personer som har ett helt Själv och inte känner sig tvungna att gå i ledband. Detta känns så förskräckligt att jag ville skriva. Min egen verklighet är inte lika oroande för att jag har en familj som tar hand om mig. Men i hjärtat ser jag samma hat blomstra över mig som det florrerar över henne. X har utbildning från hälsofostran och har varit med att skapa familjerelaterad rehabilitering. Men hon skuffas undan i alla sammanhang och makten (de olika lägrens, stiftelsernas och universitetens maktfalanger) mobbar vartän hon gått. Samtidigt har hon samma öde som min far: av att bli hackad ner i stövlarna har hon gett tillbaka och denna kamp om rätten att få ha sin åsikt har gjort hennes agerande negativt. Men, hon är intelligent och kan bete sig trots att man försöker förklara hennes livsöde med att hon själv inte "kunnat bete" sig. Så försökte de med mig också, men då satte jag stopp. Jag är en hederlig människa som mest levat hemma, innanför hemmets väggar.

Det är underligt att man således kan tala "om dialog" men att "idka" den är alltid lika svårt. Det handlar alltså inte om att idka dialog på något sätt fel eller att ha fel grundinställning, utan att man inte i Finland får tänka såsom man önskar utan det som gäller kvalitet är underställt (?) en större tanke om kvalitet, såsom kvalitet alltid skulle ha en färdig definition. Men är inte kvalitet såsom kreativitet någonting som inte kan per definitioner avgränsas för att dess verkan är en känsla för individen. Det som känns gott och är gott.

Men i dessa diskussioner glömmer man ibland hur strukturerna skapas för framtida generationer: framtidens barn är tvungna att utgångsmässigt starta från den kvalitetsnivå vi ger dem.

Men eftersom strukturer styr funktioner**) (pengar styr varandets möjlighet och språk styr pengar eftersom tanken kan förflytta sig högt/lågt och framåt/bakåt i tiden) blir semiotiken den vetenskapsgren som kommer att bygga den högsta hierarkin i sammanhanget. Frågan är då vems språk och vilka tecken som kommer att bli ledande. Det här är min kompetens tror jag. Men, att få tala om det verkar inte vara lätt i Finland för att ingen riktigt förstår teckenteorier ur den här synvinkeln att det är en form för omskapande av tankestrukturer och därmed en stor risk.

**) Marton/Uljens

Nu finns det således pengarnas strukturer som motsätter det först: Jag är inte alltid omtyckt för att ingen vill förstå det hot som ligger bakom i globalt hänseende för att trygghetsbehovet och den automatiska viljan att följa mainstream är överst; högst i den autentiska denotationen.

(Mainstream menar här en allmän trend i samhället (inte EU:s önskemål om sätt att se den demokratiska grunden starta från kulturen själv som är en annan och bra mainstereamtanke) och autenticitet menar att varje oreflekterad tanke är autentisk. Denotation skall här mena den kulturella referensen, i motsats till den konnotativa som är den subjektiva och obildades denotation d.v.s. en referens som skapas helt "ur hatten".

Bildade kan således ha en rätt denotation men ändå en fel konnotation kan man säga. En bildad kan förstå vart man skall titta men samma person kan p.g.a. rädsla för sin egen verklighet och sin egen arbetsro tillåta sig att se samma referensvärld med andra förtecken än det som man fått inlärning för. Förtecken betyder intention (Franz Brentanos syn på kunskapens riktning). )

...

Väldigt få vill tala om manipulation för att det klingar illa och är illa. Men om man inte känner till vad som görs och hur det görs så kan skadliga teorier såsom den socialkognitiva Banduras teori bli ett vapen för att dehumanisera (Läs Zimbardo, P.; The Lucifer effect) för att få människor att lyda blint i en verklighet där symbolerna bytt plats. Med förståelse för symboler får man människor att åka i dyra bilar, gå i dyra kläder men trots allt idka ett arbete som kan jämföras med fabriksarbetarens för att det är långa band, långa krav uppifrån och lite chans att påverka. Dessa former är nya för oss i Norden men har definitivt efter år 2000 kommit för att stanna. Jag brukar kalla det för mafia-verksamhet eftersom pengarna utgångsmässigt är det essentiella och allt annat får underordnas.

Men redan namnet skrämmer så, att väldigt få förstår vad jag försöker säga. Jag är inte själv farlig, don't kill the messenger boy, brukar jag säga.
Styrorganen vet på något sätt både mig och GS för att våra olika försök saboteras och det måste vara en del av hela den här dehumaniseringen. Jag är inte sjuk eller deprimerad på något sätt, jag har nyligen besökt (för att omvärlden blev så osäker) både en psykolog med tillräcklig status och en kunnig psykoterapeut som båda menade att mitt liv kantats av många märkliga händelser där jag själv utmobbats utan orsak, om och om. Jag har trots allt inte blivit rädd själv utan försöker vidare. Jag har nyligen läst mig en examen PeM i HU men där fick jag vara sträng för att få gå igenom: det fanns ett slags motstånd som inte hade något slut: alla skyllde på alla men ingen kunde riktigt förklara sig med logiska termer var felet satt. Ingen ville riktigt ge mig rätten att läsa som om de också hade varit rädda. Men jag är inte farlig, tvärtom: mycket snäll och mycket mjuk och har absolut ingenting illa för mig. Jag har varit lyckligt gift i 20 år och fyller 50 om en vecka. Min enda sorg är att jag inte blir förstådd och att min person (på grund av min far) öppnar så många sår för dem som inte har glömt krigen och som söker på fel sätt svar för varför världen ser ut som den gör. Men av samma orsak vill jag läsa mer: jag tror nämligen att det handlar om en större strategi som använder andra i syfte för sitt eget syfte utan att någon riktigt kanske förstår att analysera de olika tecknen från sin grundläggande orsak. Orsak och verkan kan ha så många generationer emellan för att man förstår så mycket. På grund av all den forskning som gjordes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet om semiotik och språk har man nog inte kanske frisläppt denna vetenskap på det sättet att det skulle ha tilldelats folket utan här finns ännu gamla sätt att tänka, att det är "bäst" att folket inte förstår allt. Men så ser jag inte det för att det leder till denna kaos eller oro som vi verkar ha runt oss. Jag tycker att man bör se historien från de Saussure, Merleau-Ponty och Peirces tider med en slags förhållningssätt som samtidigt förklarar vad som hände under upplysningen och varför. Man visste att kyrkan inte accepterade en stor del av känsloforskningen för att det ansågs höra ihop med Gud och inte med människan. Det kan hända att de har rätt, men ändå får man kanske inte så där med att "gömma" information så mycket gott till stånd. Jag önskar alltså att också kyrkan skulle kunna lita på sin egen trosbekännelse så, att de inte känner sig nertrampade av den vetenskapliga formens sökande. Det här kändes som ett viktigt spår eftersom Pinel (psykiatrins grundare kan man säga) kom från Frankrike som i sin tur var ett icke-troende folk i motsats till Tyskland som grundades av otaliga kyrkliga samfund. Men på något sätt går detta inte ihop sedan i det långa loppet; här kommer någonting som ställer dessa förförståelser precis åt motsatt håll: det är ju fransmännen som idag är mera tillåtande, kvalitetssökande, mjuka och förstår sig på tiden i motsats till Tyskland som ordnar upp i minsta detalj också på den bekostnad att musikens toner radas i raka rader (metaforiskt).

Man ordnar kanske ibland så, att i sökandet av kvalitet skapas en förskräcklig ordning som inte tillåter tillväxt för att ordningen är så ordnad och den får man inte bryta. Men när tillväxt betyder en slags kaos: två skall bli tre. Det är kaos redan i sig.

Dessa frågor som berör makronivåer och tänkande intresserar alltså mig. Jag har nu anmält mig till era kurser med att inleda Högskoleprovet i morgon 27.10. Men jag är lite rädd att någon som inte förstår mina goda avsikter skall sabotera (jag har flera bevis på att jag saboteras för att jag förstår för mycket p.g.a. att jag arbetat med global reklam, global bisnis och läst pedagogik/filosofi på universitetet). Jag vill alltså få lite flankstöd ifall mina försök skulle bli omkullkastade.

Hur jag skall göra i framtiden vet jag alltså inte. Det känns så bakvänt att måsta säga sådant här för just sägandet gör allt så galet, men jag har inte så många andra chanser längre att pröva på. Jag ser att det finska folket inte mår bra för att det råa öka istället för att minska. Det är kanske samma sak i era universitet, men då måste man förstå det också. Vårt universitet hade en enorm kamp om rätten att idka autonom verksamhet men hur det gick vet jag inte; det ser ibland ut som om det var någonting man uppnått på papper men att de som går fram med forskningen inte är ändå medvetna om vilken stor form av indoktrinering som förekommer runt dem.

Jag kan berätta närmare senare och känner mig endast ganska kränkt av den egna befolkningens sätt att tackla vetandet i vissa frågor när det handlar om obestämda intuitiva spörsmål som inte är behagliga. Det är ju mycket mera givande att tala om livet här och nu än att spekulera i historia/framtid med att ifrågasätta mening med språkliga forskningar.

Jag skriver således högskoleprovet, men hoppas på att få prata med er som är duktiga på att förstå kvalitet lite mera. Det här blev lite dramatiskt, men det är samtidigt sant, min sanning. Tag det därför inte alltför allvarligt, men om jag behöver hjälp så vet jag att jag har skrivit, det är närmast därför jag skriver.