Gud är en benämning

Liten egen trosföreställning och inriktning:

http://goto.glocalnet.net/livsfilosofi/gud_egentligen.htm

och jag tycker att man skall se Gud som en beskrivning
eller ett övre namn på den totala transcendens som finns
i den totala världen, för allt är ett. Livet är ett men går mot
högre förståelse, och högre betyder högre i termer av
abstraktion: perspektiv och världsbild. Såsom grodyngel
sitter samman sitter mänskligheten samman men de nya
individerna lösgör sig och simmar själv. Samma gäller
insekter och deras omvandling från puppa till fjäril.

Utbildning skall inte vara taktiskt jag-mot-er eller du-
mot-mig utan det skall föra livet vidare. De som motverkar
den utvecklingen dödar alla möjligheter för det eviga livet
som också berör deras avlidna kära. Därför är det inte egalt
hur vi lever; om vi bränner upp allt för att någon galen tilläts
göra det är priset en evig omöjlighet för att gå vidare. Du
lever när du dött, men det betyder inte kroppen utan själen.
Egentligen dör man inte alls men deltar inte med medvetenhet
som hör ihop med objekten som blir tänkta i tänkandet utan
är utanför den händelsen såsom människan är utanför blomman
som blommar eller fisken som simmar. Man ser men kan inte
ingripa i hur blomman tänker blomma, bara låta den göra det.

Livet efter döden (i termer av biologi) är livet i evighet som
betyder exakt det som orden säger: i ett och samma som nu
för att vi tolkar världen nu i termer av tid/rum men tiden
är feltolkad för att den hör ihop med hastighet och optiska
händelser. Tiden är någonting verkligt enligt Bergson. Börja
där och förena med Descartes förståelse för en tredje faktor.