Fråga mig vad jag vill

- jag kommer att svara dig som jag vill
- för om du frågar mig om jag vill svara, så svarar jag att jag vill, jag vill svara
- men om du inte frågar mig om jag vill, så vill jag för att jag vill, att du skall fråga, det gäller frågandet mera än den egna viljan
- jag vill således att du skall
- och det som är då, är vill mot skall, min vilja som uttrycker din vilja för mig
- jag vill ha dig och du skall ta mig är det som ligger bakom för jag vill följa om du är rätt människa till det
- jag vill att du skall förstå att jag skall ha dig, och med att uttrycka min vilja styr jag din vilja
- det handlar således inte om en människas vilja ensam
- om du inte frågar så vill jag inte heller för så säger jag åt min egen vilja att den skall vilja
- för då kan du inte göra som jag vill, eftersom du skall göra som jag vill, eller jag vill helst att du gör som jag vill
- men då säger jag att jag inte vill, så behöver jag inte visa vad jag på riktigt ville
- du kan om du vill men jag skall inte ha dig säger jag då åt mig själv för det känns enklare så

Viljans hierarki skapas av spelet mellan handlingens handling och bekräftelse. För någonting vill jag ju: jag hoppas ju att du skall förstå vad jag vill för då kan du läsa den form som skapas av mig och som är min glädje och mina behov. Du skall läsa mina behov och skall begripa min form för att förstå att du skall fråga. Om du däremot styr med frågan så vill jag inte. Viljan är en skör liten form som ändrar vilja om den skadas eller hotas. Vilja visar vägen, men vägen vänder med viljan. Jag vänder dig med min vilja om jag vill - men endast om du förstår att fråga. Men om du frågar rätt ut så försvinner jag. Om du frågar så att jag får förstå vad du tänker så kommer jag närmare. Du måste därför veta mig före du kan fråga mig, jag är inte din om du inte först har sett mig. Frågor är därför alltid en form av bekräftelse, inte en form av ny kunskap.

Ny kunskap kommer av ny belysning och större perspektiv: lära sig att se mera än den egna byn. Lära sig att se andras resonemang, lära sig andras språk och lära sig att se det lilla i det stora och det stora i det lilla. Det är ny kunskap såsom barnet som utforskar hemmets vrå och senare bakgård och stad. Det är att lära sig om livet. Lära sig för livet är instrumentiellt men om lärandet är endast instrumentiellt är det en inskränkt värld som blir referensen. Som om man i Utsjoki brydde sig om endast det som redan finns i Utsjoki. Ingenting mera. Men fråga dem inte, de vill inte lära sig, men det är en annan visa.