Fråga om frågandet

http://kellari.org/other/vonkaamisen_perusteet/

Vad säger Wittgenstein om frågandet? Att fråga är
att ha halva svaret klart: jo eller nej. Men om frågorna
i sig är fel är det ingen som får säga och om alla får
fel frågor blir till slut allt fel. Man leder med frågor
mera än att inte fråga.

Tysklands sinne för ordning har ordnat upp allt så,
att även musikens noter är ordnade så, att alla
linjer är på ett ställe, alla toner som hör till c är
för sig, alla toner som hör till d är för sig o.s.v.
och så har man "ordnat" upp allt så att allt är i
prydliga små högar och ingen "roddar" med att
kasta om alla de små krumelurerna om och om.

I Tyskland ordnar man människor först i längd-
ordning, sedan i hudfärg och sedan ordnar man alla
som säger pip i ett eget hörn för sig. Då får man
långa, ljusa och icke-pipsägande för sig och dem
har man lärt sig använda. De övriga motas bort i
någon knut så att de får lära sig att bli långa, ljusa
och att inte säga pip. Dessa som inte lär sig eller
har blivit lärda är det ju sedan lite synd om. Dem
kan man alltid sedan säga att de kan ju alltid bli
inom yrkeskola någonting så att det vackra och
ståtliga med hög röst får vara tysta och över de
andra som vågar säga pip eller har fötts med en
losers ansiktsfärg eller är så där löjligt korta.

Fråga om frågandet när kategorierna börjar leda
världen och alla former av ordning till slut tar över
- vi blir såsom i Nordkorea där de traskar i raka
linjer ORDENTLIGT MINSANN.