Skallen är en tombola?

"Det finns inga gränser för vad folk kan hitta på när de saknar fantasi"

Ove Hoff

En fantasilös akademiker har läst mängder och mängder men aldrig sett
det signifikanta som höjer sig ur mängden. Hur fantasi och signifikans
hänger ihop är en fråga som är intressant, vilket Kant förstod när han
analyserade förhållandet mellan förnuft och förstånd.

En fantasilös akademiker är såsom en trasig tombola där pinnen fastnar i
den första bästa kroken som råkar sticka ut. En friskt tänkande människa
som har fantasin kvar gör flera rundor med stor kraft och kan värdera alla
pinnar och märken före den sedan stannar. Om den, vars kraft det
gäller, inte har en fingerkänsla för hur mycket kraft som behövs för att
avgöra den rätta piggen, blir det förstås av fantasin ett lika slumpmässigt
resultat som det blir för den fantasilösa. Men skillnaden är i mängden optioner
som ändå genomgått en prövning. Fantasi ensam är alltså inte heller saliggörande.

Är fantasi då ingenting annat än slagkraft att rulla runt i tankarna tillräckligt
länge så att alla optioner är genomtittade? För att få rätt pigg att fastna behövs
ändå kunskap (kunskap om rätt mängd energi). Men lika dumt är det att kasta
bort tid att plugga utantill en stor mängd kunskap och inte ha kraft i hjärnan att
överse alla tvärmodala och modala lösningar som kan finnas till buds. En äkta
vetenskapsman är heller inte den som tror sig äga kunskap utan den som förstår
att älska sökandet av det (C. Pierce; Niiniluoto 1984, 36)

Hastighet och intelligens -korrelationen är därför inte endast problemlösning där
problemets lösning är förhandsbestämt av givna optioner (matematik, logik) utan också fantasi. Fantasi spelar med möjligheter och sannolikheter men inte med en given lagbundenhet som ensam styr. Fantasin skapar (poiesis) där logiken förtydligar eller avbildar (mimesis).
Någonting som skall avbildas måste ändå först ha blivit skapat, annars finns ingen avbild,
avbildandet av Non Etre eller Rien (Sartre; Saarinen 1983, 110, 88) är däremot inte möjligt
trots att det inte är ingenting! Här blir den nya utmaningen för logiken!

Med att träna den givna logiken (träna betyder att stärka minnesspåren som
alltså redan finns) tränas snabbhet. Ungdomar som räknat matta ofta och mycket får
en likadan vana att räkna som en pianist får som spelar ofta. Ändå är signifikansen mellan
ett gott spel inte i dess korrekthet - utan i dess inlevelse som inte kan tränas utan som
hör ihop med känslor och fantasi. Det som kommer "ut" är således inte korrekt värderat
om man värderar endast logisk snabbhet. Det är såsom att värdera snabbt prat...

Skillanden mellan fantasi och logik ligger således i lagbundenhet och modalitet.
Att tänka modalt är lineärt och konventionellt medan att tänka tvärmodalt är
att tänka kreativt. Logiken handlar om mening medan fantasi handlar om betydelse
och mening...

Logiken är ett skal såsom en gåva har ett omslag, men gåvans värde sitter inte i skalet...
Homo (levande) Garrulus (pratande) = två modaliteter "being" och "becoming"