de flesta. Usch vad det är surt att begripa så mycket och underställa sig idioti. Och
ingenting kan utkomma av ingenting, men det är redan för svårt att förstå, men
verkar inte störa den inlullade mumifierade tänkande individen som är lycklig
att få vara med i den inre cirkeln, trots att ansvar samtidigt finns just där.
Eller borde finnas just där.
Man kan då fråga sig vilken typ av individ som sitter i den inre ringen: vad är det för egenskap
om det inte är intelligens även om det också finnas av riktigt intelligenta som inte får sin
röst hörd av alla sus i säven. Jag kan också bevisa att det inte är intelligens som leder
navigationen, snarast är det feghet eller skicklig retorik som för en människa att uttrycka sig med auktoritet för äkta intelligens strävar inte efter berömmelse - och avundsjukan håller dessa personer i den inre ringen för de blir beundade av
enfald som tycker att deras auktoriteter är såååå duktiga. Enfald är faktiskt såsom ordet säger: en entaktad motorcykel: en cylinder som dunkar på och hörs därför.
Usch sånt nojs.
Hur enkelt är det inte att slänga ur sig en ståndpunkt. Pang: och så får man i bästa fall en hel samling människor att endast fungera som megafoner: de upprepar den propaganda som de fått för sig. Att få för sig är någonting fundamentalt idiotiskt som både väst och araber har gemensamt men uttrycker det olika. I väst säger en endaste (avundsjuk) någonting om en annan, och där är resultatet för en lång tid! De övriga som är hierarkiskt underställda tror på sin auktoritet och anser att "saken är klar".
Klar angående vad då? Klar angående mobbning för någonting som kunde sänka
auktoritetens egen auktoritet, ingenting annat såvida det inte handlar om strukturer.
Oftast handlar det inte om strukturer (=generella sanningar såsom mätbara händelser är)
utan om funktioner och funktionerna är alltid processbundna, innehåller en saga. Sedan kan
man lätt skaka ett äppelträd att man får en likadan process till stånd, det kan man ju sedan
säga att är en generalisering, men det är manipulation och grupptryck. Enkelt för den som
kan knepen men jag vill varna att inte samma medicin fastna i egen hals. Det kanske kommer
dagar då den "egna futun" fastna i en rävsax, be careful därför med att vara listig. Listighet
är inte intelligens, det är omogenhet och direkt elakhet. Icke-mänskligt, djuriskt och infantilt.
Men såsom fundamentalister både här och där ifrågasätts inte auktoriteter. Säger Koranen
att bugandet sker ut såsom det ser ut, så är det sista ordet. Säger tex. den finlandssvenska
eliten att Nato är sista ordet så skall det inte ifrågasättas. Sedan kan man säga eller sprida
runt att Eva Biaudet är emot svenska skolor när hon inte kanske är för Nato. Men inte säger
man att det är så, att Eva är mot krigsmaterial och satsning på krigiskt tänkande utan man
säger bara att hon inte vill ge mera pengar till skolor. Vips har man fått rättfärdighet även
om logiken, strukturen, haltar. Man kan ju själv räkna ut att det inte kommer att komma
mera pengar till svenska skolor men ingen säger logiken bakom: vad som styr vad. Vilka
frågor är på metanivå och vilka på metametanivå. Man låter påskina att "man vet ju att
Eva Biaudet är emot skolor för det har hon ju röstat för" men ingen förstår att ifrågasätta
problematiken. Eva själv får ju aldrig försvara sig, hon tillfrågas inte - för dessa intelligenta
som sprider rykten - de
vet, och deras vetande är bundet till nätverket som också vet. Devet men ingen vet att Eva ingått i politiken för att förstå barnens situation och det betyderockså skola. Men hon inser att det ena hänger funktionellt i det andra och där har hon tänktlite längre än dessa som säger sig veta.Eva är en av de få svenskpråkiga politiker som är samtidigt högersvängda, innehar en kvinnlig logik som inte bottnar sig att fjäska för den manliga logiken och ändå är hon inte socialdemokrat. Detta är däremot en sådan problematik som inte löses med att kasta argument enligt det gamla-vanliga-sättet-att-tänka för det är lika ytligt såsom Korkman fått ut i sin doktorsavhandling (
vem är källan till problematiken om diskrepansen, vilken antropolog eller humanist? Hbl 11.2.06) och det betyder att man kan i oändlighet anklaga kvinnliga politiker för att de
inte vill hämta pengar till skolor.
Men, så enkelt är det inte.
Och den kvinnliga Lilla My som finns i Mumio-dalen (Lillrank,
Presso, 11.2.06 Tervetuloa Muumiolaaksoon) vet att det finns en möjlighet som inte är så svartvit som de låter påskina. Det är politik i allt, och den som inte ser det är dum. Det som är politiskt är också ekonomiskt så det finns en logik på ett strukturellt plan som tivngar tänkandet ner på knä, ända till tankestrukturens nivå och dess benägenhet att "välja sida" eller att vara överom alla "sidor". Jag vill försöka vara ovanom alla sidor, men oftast blir jag nerskjuten av någondera för att de inte har kapacitet att se både tänkandet vars förhållande till själv är på djupet (islam) 0ch på ytan (väst). För att förstå den stora klyfta som finns måste man se hur man förädlar tänkandet, vad är det som lösgör ett fritt tänkande, det som vi kallar för kreativitet: inte är det kunskap i alla fall och inte är det religion heller . Det äkta tänkandet har en annan problematik som går på två led: intrinsikalt och extrinsikalt. Att förstå det är grunden att förstå resten: men om det mesta som kallas kunskap går lineärt och inte tvärmodalt kan den inre dialogen inte bildas och därmed inte heller den intervention som behövs för att förståndet eller förnuftet (verstandung och vernuft) skall växa.
Detta är den största utmaningen för mänskligheten: att se hur huvudet är från början inställt med en snedvriden grundinställning: såsom att navigera en liten vinkel fel på havet och efter flera sjömil upptäcka hur stor diskrepansen blivit. Västländernas
kritrandiga, högfärdiga cigarrstroppar motsvarar i mina ögon samma självbelåtenhetsom araberna har när de klär sig i kåpa och himlar över att någon vågar uttala
sig om Muhammed. Detta är så vansinnigt infantilt, men så förväntas vi endast välja sida. Jag !!!! vill inte välja någondera men det finns inte ens någon som kan förstå hur en objektiv tänker där det objektiva inte är brist på självbevarelsedrift utan ett hopp om objektivitet som uppstår när man är kapabel att tänka rätt.
Så länge de enfaldiga definierar tänkadet är det subjektivitet som gäller: och det verkar inte finnas någon form av universell vilja att tänka rätt: För man måste ju luta sig på andra enfaldiga och tilllsammans "känns det så rätt". Varför: För att man kan själv klara sig på det sättet, men strategin kör i väggen förr eller senare. Och om mänskligheten inte lärt sig någonting annat av sina överdrivna fascinationer att "kunna historien" så är det dags att börja lära sig. Att kunna historien är inte att kunna berätta den utan att kunna förstå den. Men så långt har man inte tänkt, det är kivogare att berätta berättelser för då har man ju publik. Publiken stöttar den enfaldiga för han har ett ben.
Dags att stiga tidigt upp: läs också Eero Paloheimo i Taloussanomat 11.2.06 : Kokokansa.
-> oj vad här finns att säga både hi och di och detta men justdäfföö så kommee man int tirätta.
För det eleganta i språket fattas fast det finns en äkta intelligens: men se, det är ju ingenting alls; det kan man ju alltid stjäla eller utgå ifrån, må källan lägga sig i sin grav, det stora händer efter tusen år när den stora massan lullat sina sneda hjärnor åt samma håll, efter hundratusen olika demokratiska kamper där samma intelligens som redan finns äntligen, äntligen får fotfäste för att mumiodalens långsammaste också begripit.
Lärandet är key word, men inte vilket lärande som helst. Muumio ei opi mitään, men kanske
deras barn?
